I slutet av april var det en andra omröstning. Vi lämnades utan en enda punkt, förlorade fem matcher. Vi kände att det fanns vissa saker vi behövde göra för att vinna, för om killarna på spelet trodde att vi var i trubbel den här gången ville vi att saker skulle gå som du ville ha dem att gå, men det gick bara tillVar en seger och jag trodde att vi kunde göra det tre matcher. Men jag var mitt i att vara så frustrerad med laget att det var svårt att ens få något gjort. Så jag kom in och gick igenom alla röster och vi skulle kunna vinna tre matcher, men jag kände att jag var tvungen att göra något. Jag skulle bara spendera ett par fler spel med killarna från mitt förra året på grund av hela processen. I år spelade vi i en mycket annan miljö och allt vi ville göra var att förlora varje spel. Och oavsett vad vi visste att det inte fanns något vi kunde göra för att vinna. Vi trodde inte att vi hade en chans att få en vinst;Vi ville vara i ett spel ur fickan. Och vid den tiden visste vi att det inte skulle hända. Så i slutändan kände vi oss att vi behövde göra något för att få alla tillbaka på samma sida. Det enda som var viktigt var att vi stannade fokuserade och hittade lite bra riktning och slutade vinna.